Rebekahmulligan

Det va den där underbara kvällen, den kalla vinternatten.

Kvällen hade jag spänderat med alla mina finaste vänner ute på krogen, mycket skratt och mycket prat.

Det va mycket den kvällen som va anledning till mitt stora leende på läpparna, men mer skulle det bli.

Efter en bra kväll, så blev det att åka hem med natt bussen.

Vi tog en sista cigg och lät den kalla vinter kylan bita tag i fingrarna innan vi steg på bussen.

Vi satte oss längst fram, jag vågade inte kolla vilka som satt på bussen, för jag brukar inte vara så vacker efter en kväll med mycket dans och alkohol.

Vi satte oss ner och fortsatte prata och skratt högt.

Tillslut bestämde jag mig för att kolla vart killarna tog vägen, och där uppe lite längre bak satt Robert, så jag gick till honom för att prata och kramas lite med honom..

& där, precis där i högra hörnet näst längst bak. Där satt hon. Inte hon allra längst in, för hon kände jag redan igen, men vem va hon den andra?

Hon med dom där ögonen och den intensiva blicken?

Hon kollar på mig?

Jag kom på mig själv falla in i en drömvärld av tankar då jag hör robert långt bak i huvudet roppa på mig.

Han hade pratat om något men jag hade totalt tappat fokus om vad han snackade om.

Jag ville veta vem hon va!

Jag visste vem hon den andra var, ellen. Jag känner henne inte jätte bra, och därför kan jag inte bara gå fram och prata tänkte jag.

Men vem var hon? så jävla snygg! Vi fick ögonkontakt, hon tog av sig kepsen och drog fingrarna genom håret sådär som bara hon kan. sexigt. Hon kollade på mig. Varför? tycker hon att jag är jobbig? Jag kollar ju alldeles för mycket! Men det gick inte att vara diskret! Hon va inte som något annat jag någonsin sätt förut.

Jag kollade på min reflektion i fönstret och såg en hemsk människa, jag såg förskräcklig ut!

Jag sprang ner till sandra och cille & sa att jag precis sett den snyggaste tjejen på jorden!

Cille ställer sig på knäna i sätet och börjar kolla efter henne medans jag fråga dom andra hur jag såg ut och bad dom snygga till mig lite (så bra som möjligt iaf).

Jag gick upp till robert och dom andra igen, satte mig i hans knä igen. Men tillslut hörde jag honom säg, "du är inte här för att prata med mig va?" då han sett att jag suttit och rå stirrat omedvetet på den vackra varelsen som satt längst bak i Buss 133..