hear your breath beside me . . . in my dream
Jag saknar att ha den där känslan. Då du fått höra något du vill berätta, eller upplevt något du vill dela med någon, att känna den känslan att alltid vilja dela allt med just en person.
en person som ser dig genom ett annat perspektiv, som ser helheten av det vackra som är bortom allt det där man själv fokuserar och hakar upp sig på.
Jag saknar den där personen som har dom där farliga ögonen, ögonen som jag inte kan leva utan men heller inte vågar titta in i. Saknaden av att försöka undvika ögonkontakt, kolla på allt annat än ögonen men misslyckas totalt, och sedan så gott som förtrollad trillar handlöst rakt in i den djupa ögon globen av skör magi.
Att utan tvekan kunna låta sig falla djupare in i det oändliga för all evighet.
Att ha svindel av djupet i ögonen, men drogad av att i samma stund flyta bort från fast mark.
Jag saknar magkänslan då magen vrida sig in och ut av glädje. magkänslan av illamående då alla miljoner fjärilar helt plötsligt börjar flyga när du ler.
Att känna sig som någon, för att just du, den där speciella personen, ritar upp en bild av hur en värld ska se ut.
En värld då du & jag är ljuset som lyser upp det gömda och tysta men dock så fagert.
Kommentarer
Trackback
