jag andas i tomrummet som finns mellan oss







Det är så mycket som snurrar i mitt huvud, jag vet inte vart jag ska ta vägen..
jag önskar att jag bara kunde stänga mig inne, jag önskar jag kunde få sitta på behandlingshem..
för då komemr man ifrån allt.. jag är trött på att prata med människor..
jag vill inte hjälpa folk mer.. jag vill inte vara den som alla kommer till och pratar med när dom har problem bara..
jo, jag vill hjälpa mina vänner och allt.. men asså..
jag är på en gränns till att gå sönder, och jag vet inte vart jag ska vända mig..
jag har ingen jag känner att jag kan lägga allt på..
jag vill bara bort från allt, så att jag kan fixa allt..
jag vill vara mitt gamla jag.. jag vet itne vem jag är längre ?
det känns som allt som någonsin hänt mig tar sig upp till ytan.. och det är detta jag varit rädd för hela mitt liv..

jag vill bara att folk ska förstå att jag inte mår bra, och att jag behöver min EGNA tid, mitt egna sätt att ta hand om allt.. jag är fan inte perfekt, så ta inte illa upp när jag säger att jag itne klarar av att göra en del saker..
visst det hänger på mig själv, det vet jag !  men det vore ju enklarare om folk bara kunde förstå när jag säger nej jag vill inte..

jag vill inte vara med längre.. jag vill inte gå i skolan, jag vill nte bio här, jag vill inte bo i denna miljö.. det går inte en sekund då jag inte är orolig eller stressad..
jag måste sluta leka mamma, för jag kan inte ta hand om allt som händer..
min mask är nu mera genomskinlig..
det hörs till och med på telefon att ngt är fel, hur mycket jag än försöker spela lugn..

nu ska jag packa ihop mitt pick och pack. sen drar jag till göteborg imon. tar min vin flaska och super så jag inte känner fötterna.. så jag svävar en stund..
I göteborg finns dom fina människorna som bara håller om en, och man behöver inte säga ngt, man kan bara vara och få kärlek. Det får mig att må bra..

jag är trött på mig själv.. jag är besviken och så himla trött..
det finns inte ord till det.. shit..
jag skäms över att jag är sånthär.. jag vet inte ens vad det är som händer. och det skrämmer mig ngt enormt..
håll er borta säger jag bara. fråga inte vad som är fel, för jag kommer inte berätta..

bara låt mig få gå med hörlurarna inpluggade i öronen och låt mig vara ensam en stund, jag gillar att vara ensam på dagen.. men inte på natten..



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0