Rebekahmulligan

jag föddes i rosornas åska i stolthetens stränga bestånd
där kärlekar brinner för våldsamt att rymmas i kroppens förstånd

jag föddes i omättligheten där markerna skallrar i fulhetens spjärn
där drömmarna bryter sig in under huden och bränner som glödande järn

återuppstånden och okränkbar dömd till att känna
dömd till försvar

jag föddes i rosornas åska där blodet förgiftas till bläck
där lövverken svartnar av längtan i gränsgångens blindaste fläck

jag föddes i tidens förstening där hatet och skönheten kräver sin rätt
där spettekaksskeletten går sönder i vinden och tomheten värker sig mätt

återuppstånden och okränkbar
dömd till att känna
dömd till försvar