Rebekahmulligan

Långa nätter, där ute finns en värld av långa nätter
Där går någon för att bara vara utan att förklara varför kärleken tar skada
när man älskar med varann på ett sätt som bara någon kan. som bara vi kan..

Jag tror vi ljög fast vi sa att det var sant? vi var aldrig kära I varann de bara kändes likadant (jag ljög igen när jag sa att jag inte va kär)

Men du finns I mina drömmar när jag sover
Jag vill förändra nån av oss men jag vet inte hur man gör
Jag andas in och det känns som första gången
Du håller om mig och jag vågar hålla kvar

Sen en tid tillbaka har jag varit trött
Försökt att vara allt på samma gång
Så mycket man kan göra och borde och vill
Mitt i allt så ska man räcka till
Sen en tid tillbaka har jag varit tom
Och försökt att hitta spår som leder rätt
Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan
Och mitt i allt så ska man vara sann

Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Sen en tid tillbaka har jag varit tyst
Och försökt att känna efter hur det känns
Ja man gör som alla andra och försöker att bli van
Men jag har tröttnat på att vara likadan
Sen en tid tillbaka har jag känt mig svag

Ja man kämpar för en plats som passar både här och där
Och snart har man glömt vem man är

Sen en tid tillbaka har jag tänkt såhär
Och insett att jag måste börja om
Ja jag har kämpat för en plats som passar både här och där
Men snart ska jag hitta den jag är

Vi sätter oss ner
Utan ett ord
Som så många gånger förut.
Vi har blivit som dom
Som aldrig får bli
När jag går därifrån Och du håller kvar
Så vet vi båda två att det är såhär man mår när man hemligheter har

Jag vet vad som måste göras
Ändå sitter jag kvar här
Och det skrämmer mig att jag kan nå dig var du än är
Och om jag behöver förklara
Den skugga som vilar i tiden
Förstör inga minnen, du vill inte se mig såhär
Men jag vet att jag döljer en sanning
Att väntan inte leder någonstans
Jag vet att jag måste ta steget ur vår sista dans
Jag försöker att strida mot känslan
Men den är rädd och den spelar ett spel nu
Jag får för mig att jag kan va kvar men vet inte hur

Du springer aldrig ifatt,
när jag väl är där
jag vill inte tänka framåt
men är livrädd att fastna här
nu kan det vara för sent
att säga som det är

Jag vill ha dig nu som jag hade dig förut

Du fick för stor del av mitt liv, jag kunde inte andas tillslut
Du är kvar med samma folk, kvar med samma lögner
Lever kvar i samma damm, och du går i samma kläder
Blir glad av samma rus, som en lögn i vackert väder i ett övergivet hus
Det är att leka med eld när du drar upp det här igen
Du river upp mina sår igen.