Rebekahmulligan

Jag är besviken. besviken på mig själv för att jag verkligen kan se hur jag har sjunkit i min mammas ögon!
jag har alltid varit duktig i skolan, jag har alltid hjälpt till hemma. jag har alltid brytt mig om alla och tagit min familj i första hand.
Men min bröder får alla att splittras, och dom ser inte det. och det är det som är så jobbigt.
dom fattar inte att jag mår dåligt dels pågrund av hur dom är och beter sig.
Jag har alltid varit duktig och gjort som alla sa.  Men nu känner jag verkligen hur jag vill ha mitt eget liv och bestämma över mig själv och göra som jag vill. jag vill kunna vara hemmifrån utan att få skäll. vill kunna sova där jag är trygg och varm istället för att ligga hemma i min säng, kall och utan trygghet.
Jag har piercat min bröstvårta. för jag tycker det är fint och det när jag gjorde det så kännde jag verkligen att det va den första grejen jag någonsin som jag inte behövt tjata mig till.
jag gjorde det utan att säga till ngn. jag bara gjorde det och det är ngt som jag känner är min egen vilja.

Jag orkar inte vara hemma för jag känner ingen glädje här. Och det är synd för det får min mamma att må ännu sämre.. och jag älskar min mamma, mer än ngt annat.. men jag känner hur jag bara sjunker i hennes ögon..
hon vill inte att jag ska köra i saaben för det är inga vinter däck, och jag tänker inte köra den en meter till..
jag vill vara bra i skolan. men jag känner ingen motivation till det ..
känner att jag bara vill gå i ide.. och ha tid till alla..

En annan sak som är jobbigt.. jag känner att sedan jag berättade för min mamma att jag gillar både killar och tjejer.. så känns allt så spänt..

Allt jag vill nu, är att allt ska bli bra. jag vill inte sjunka lägre i min mammas ögon..
jag ska börja arbeta i skolan.. för min mammas skull..
jag vill inte vara en anledning till att hon ska må dåligt. om jag får henne att må dåligt. då rasar min värld..
jag önskar jag kunde räcka till.. jag önskar jag va fri och kunde få ngt tillbaka..
Jag har alltid lyssnat och gjort saker utan att dom ska behöva be mig.. men ändå får jag inte alltid sova vart jag vill elelr pierca mig vart jag vill eller tatuera mig..
Jag vill ha tillgång till min egenkropp utan att behöva gå bakom ryggen på ngn för att få det..

jag ska bättra mig, jag ska verkligen det..
det är bara mycket som har hänt det senaste.. och folk måste bara acceptera att man inte alltid kan må bra..
bara för att jag mått bra större delen av mitt liv så betyder inte det att jag är mer än bara människa.. jag kan också må dåligt.. men antagligen inte utan att dra med mig någon jag älskar ner i fallet..
Jag är bara förvirrad.. jag vet inte vart jag har alla och jag vet inte vart jag har mina känslor.
jag tror att jag gillar en person men vet inte om den personen gillar mig på samma sätt. ibland känner jag mig behövd och ibland inte.. jag vill att personen jag gillar ska vilja ha mig, och jag vill att den personen ska komma till mig, så att det inte alltid är jag sonm ska börja skriva, eller alltid jag som ska komma, eller att det inte alltid ska vara jag som börjar med att skriva fina saker.. då känner det bara som om när den personen skriver fina saker tillbaka, så känner det påtvingat..

Det blir bra snart ska ni se. jag behöver bara lite tid.
Jag älskar dig mamma, glöm aldrig det <3