blotta tanken ger mig kalla kårar

Satt och kollade upp mot himmelen som jag brukar göra..
jag låg och kollade på månen. den får mig att tänka på dig..
Det är en kall natt, men ändå får tanken av dig mig att känna mig varm..
men sen kom molnen och började skymma månen, och det fick mig att tänka till..
varje dag med dig har varit en stjärnklar himmel och du är månen på min natt himmel..
du får det mörka att lyssna upp, du får alla stjärnor att se så meningslösa ut.
men nu har tiden kommit. molnen börjar skymma dig, och jag kan inte längre se dig lika klart längre.
och de får dig att försvinna, och kylan biter tag i mig nu.
jag kan känna hur det börjar sticka till i ögonen och i hela mig.
Det va full måna innan molnen kom.. och tänk om full månen inte kommer vara kvar när molnen försvinner?
kommer du försvinna?
kommer full månen att komma tillbaka?
i så fall när?
och hur?

Molnen borde försvinna, för det är kallt utan dig.. dimman får mig att gå vilse..
och det finns ingen hand som vill visa mig vägen..
jag önskar du kunde sträcka ut din hand och släppa in mig i värmen igen.

love // Rebekah






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0