mina ord

Jag förstår inte vad du vill.. men du vill inte vara ensam, aldrig..
jag förstår hur du tänker och jag hinner säga orden innan du säger dom..
Du vet inte vad du vill, men du vill inte vara ensam, och det är tufft, jag vet.. jag är lika dan..
Du vill inte att jag ska släppa taget, och jag tänker inte släppa taget, även om jag borde.
Och för dig har jag låtsas, och dolt mina tårar.

Jag sprang genom glas barfota för din skull, och fick en smula tillbaks.
För dig ska jag, göra det tusen gånger om..
Men frågan är vad du skulle göra.. om jag bad dig om något..
jag ser dina tårar med du ser inte mina..
Jag ger och du tar..
Det gäller både stora och små saker..
ringer jag dig och du inte svarar, är det ingen som ringer tillbaka..
Medans jag ringer dig och frågar hur du mår minst varanan dag..
Och jag kommer inte ihåg sist du ringde och frågade hur jag mådde..
du har inte ens mage till att säga hur det faktiskt ligger till..
jag väntade en vecka och slutade vänta, så jag frågade dig hur det låg till, och då va du tvungen att svara..
i efter hand känns allt lika dant fast på samma gång så anorlunda..
Du borde dra upp huvudet ur vinglaset och inse verkligheten.. den är skrämande jag vet..
men tänk då på mig som lever i den.. det är skrämmande. verkligheten är inte att leka med..
men ändå står du där och dansar på rosblad medans jag drar ut rostaggar ur mina bara fötter
Du huvudet ur rök målnet och se vad du har framför dig, innan det försvinner med röken
please, call before it gets to late.. honey, come home to my arms

You have me locked up


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0